FEZ Cup

[Stefan Diös]

Jag vet inte om någon har kommit sig för med att offentligt tacka
arrangörerna och värdarna (Per, Erik, Monika) för en som vanligt mycket
trevlig tävling i Uppsala. Resultaten och den nya ratingen har vi ju redan
fått, plus en del annan statistik.

Så här i efterhand vill jag i alla fall tacka så mycket och bekräfta att
jag trivdes högeligen. Mina resultat blir inte längre alltid så
framträdande som förr i världen, men jag är i fall betydligt mer nöjd med
mitt spel än i min förra tävling, som var Vokalpokalen i Malmö. Då tyckte
jag inte att något stämde, men i Uppsala kändes det mycket bättre även om
min slutplacering blev densamma (trea). Jag var förberedd på ett betydligt
större ras, särskilt som jag kom direkt från en mycket lång och tröttande
resa.

Nils blir allt mer stabil och vann odiskutabelt precis som i Vokalpokalen.
Nu har han tagit båda de tyngsta titlarna under höst/vårsäsongen och
framstår allt mer som en av favoriterna inför SM. I FEZ Cup var det näst
intill starkast möjliga motstånd och den mest rättvisa (och påfrestande)
tävlingsformen, men Nils vann ändå alla matcher utom en enda. Starkt!

För min egen del förlorade jag min match mot Erik, som jag inte tror har
slagit mig tidigare. Inget att säga om... sånt händer ibland och kommer
alltid att hända ibland. Det borde ha hänt mig betydligt oftare! Exempelvis
var jag snubblande nära att också förlora mot Olof, som spelade ett riktigt
bra slutspel med god blick för positionen. Jag minns att han gjorde ett par
taktiska "pass" i ett läge som var långt ifrån helt låst, men där nästa
drag nästan ovillkorligen skulle öppna ännu mer för motståndaren. Helt
korrekt spelat eftersom Olof vid tillfället var i ledningen - men jag vet
många som aldrig skulle komma på tanken att passa i ett sådant läge. Kanske
inte ens jag själv! Mycket tänkvärt. Det hela slutade med att Olof kunde
vinna om han lade ut en enda bricka på brädet och sedan tryckte på klockan,
vilket han hade nästan fem sekunder på sig att göra. Mer än tillräckligt
som det visade sig, men tidspressen stressade Olof att missa det rätt enkla
läget. Försmädligt!

På det hela taget minns jag bara två partier under hela min tävlingskarriär
som jag har förlorat trots att jag tycker att jag uppenbart borde ha
vunnit. (Det är det värsta jag vet, kan jag tillägga! Då är jag fjärran
från mitt vanliga solskenshumör!) Däremot har det säkert hänt ett dussin
gånger att jag vunnit fast jag borde ha förlorat, som i matchen mot Olof
här. Men ju mer tävlingsrutin spelarna får, desto mer sällsynt kommer
sådant att bli.


På söndagen förlorade jag både mot Greger och Nils i ett par av de bästa
matcher jag någonsin varit inblandad i. Det är förargligt att förlora när
man lägger så höga poäng som 381 och 367, men möter man de allra bästa kan
man inte räkna med annat. I båda matcherna kom jag i stort underläge när
motståndarna fick ut tidiga rullningar, vilket knappast är uppbyggligt för
självförtroendet och vinnargnistan. I båda matcherna kom jag tillbaka och
tog ledningen efter att ha rullat själv, men förlorade ändå till sist!
Mycket dramatiskt. Mot Nils var jag så desperat i slutet att jag prövade
något jag tidigare aldrig gjort: en medveten bluff! Jag lade ut ett ord som
jag visste inte stod i ordlistan i hopp om att Nils skulle släppa igenom
det. (Det gjorde han också, men vann partiet ändå.) Nu när jag passerat den
gränsen kanske jag oftare införlivar detta fullt tillåtna vapen i min
taktiska arsenal. Jag valde i alla fall rätt tillfälle, även om det inte
fungerade hela vägen: om jag hade lyckats vinna partiet mot Nils hade jag
också vunnit fezen.

Slutligen fick jag en skön revansch på Per, som besegrade mig klart två
gånger i Vokalpokalen senast. Men den här gången drog jag själv alla de bra
brickorna och när det händer är jag favorit att vinna stort.

Jag ska inte fördjupa mig mer i den här tävlingen - jag har ju inte ens
rapporterat färdigt från mitt eget arrangemang i höstas! Men jag vill ändå
nämna en person till, nämligen Henrik Fröjmark som gjorde en enastående bra
tävling. Han spelar bara denna enda tävling varje år, om ens det, och
tränar knappast något däremellan. Varje gång dyker han upp och ser
förvirrad ut, frågar efter reglerna och förlorar de första matcherna stort
därför att han har glömt bort de viktiga tvåbokstavsorden och andra
nyckelord i spelet. Men sen slår han till! I år slutade han fyra i den
stenhårda konkurrensen, en hårsmån från bronsplatsen, trots att han
förlorade de tre första matcherna. En utsökt prestation. Extra stolt är jag
förstås därför att grabben är släkt med mig, men hur man än ser på saken är
hans insats imponerande. Hoppas Henrik får tid att tävla mera framöver.

Tack än en gång för FEZ Cup i Uppsala. Jag hoppas få träffa er alla vid
Göteborg Open nu till helgen och framför allt vid SM i Malmö i maj!


S Diös