NI CUP

[Per Starbäck]

Birgitta skrev:

> NÄ.
> Hur kul är det att vinna matchen om första och andra plats med 101
> poäng och finna att det leder till att man förlorar?

Förvirra inte Stefan nu, som inte vet hur vi spelade. Någon "match om
första och andra plats" förekom ju aldrig. Birgitta och Johan vann alla
sina möten mot andra. De mötte varandra två gånger och vann varsin av
dessa. Johan hade bättre poängskillnad.

Så här gick det för mig, för alla mina undrande fans:

Jag började med att missa tåget och ringa och säga att jag måste
lämna w/o i första ronden. Nåja, jag brukar ändå vara seg, spela
långsamt och förlora första ronden, tänkte jag. När jag kom fram
upptäckte jag att jag fått frirond i första ronden. Mycket praktiskt!
Det hade redan gått mycket bättre än jag väntat mig, och då hade jag
inte ens börjat spela än.

Därnäst mötte jag Torbjörn. Det blev en klassisk trappa med spel på
halva planen. Jag hade halkat efter och hade spelat långsamt och hade
ont om tid. Jag måste verkligen komma ut på andra halvan eftersom det
knappast gick att ta mer poäng där vi var. På slutet letade vi oss
faktiskt ut. Jag låg under, hade gått över tiden, men fortsatte att
tänka ändå, fast det kändes som jag spelade på lånad tid. Det hjälpte,
för i mitt sista drag kunde jag rulla på NAtTBRI(S) på trippelord och
vann därmed med 1 ynka poäng! Pust!

Sen mötte jag Peter, som började med att passa! Uppenbarligen hade han
åtta på gång om jag skulle lägga nån av ett antal bokstäver han
hoppades på, så jag bytte brickor istället. Så kom spelet igång, men
den skillnaden att jag fått bättre brickor (jag bytte till mig J).
Helt OK, tyckte jag. Jag rullade på FRUkTAN men Peter kom ikapp, bland
annat med egen rullning på MARSvIN och när det var sex brickor kvar i
påsen och Z:at ännu inte hade visat sig stod det 303-303. Mycket
spännande. Jag hade ett ospelbart MINERAL på handen och spelade
försiktigt bara ut mitt M.

Det var Peter som fick Z:at, och när han spelade ett förberedande drag
för att kunna bli av med Z:at så öppnade han för en trippel-trippel
för mig med INTE(G)RAL för 131 poäng. Hurra för mig!

Nu hade jag vunnit min grupp och hamnade i fas 2 i den nästa högsta
gruppen. Där mötte jag först Håkan som öppnade med SaNNHET. Jag
kollade det och låg därefter på -10 poäng. Jahapp. Det gick inget bra
sen heller, och när jag till slut själv kunde rulla FRIsTAD låg jag
ändå nära 100 poäng efter vilket jag aldrig tog igen.

Därnäst fick Peter chans till revansch. Jag började med CD, och
anmärkte att nu blir det väl ett tråkigt låst parti. Det har flera
gånger slagit mig hur mycket första draget ofta avgör hela matchens
karaktär. Hursomhelst kom jag långt efter. På slutet när jag satt med
AGIMRU? råchansade jag med *URMAFFIG runt ett F. Peter fick sin
revansch.

I min grupp fanns också Sofia som jag nu mötte för första gången
(i verkligheten). Hon rullade på STENRöS, viftade bort mitt *PIRR,
och krossade mig i största allmänhet. Och när jag ville rulla så
spärrade hon lägena för såväl sjuor och åttor, så jag inte kom på nån
bättre chansning än *AVSIK(TA)RE. (Strax därefter kunde jag faktiskt
lägga VISKARE, men jag förlorade ändå stort.)

Nu hade jag alltså förlorat alla matcher i gruppen och stod därför
kvar på tre poäng. I avslutande herre-på-täppan-ronden mötte jag min
mor, som jag slog i en ganska tråkig stängd match där jag rullade med
MiNARET.

SÄMST: Taxiar som säger "tre till sex minuter" och sen inte dyker upp.
BÄST:  Kakorna!