Som älskare av tävlingsreferat – inte bara mina egna faktiskt  :-) - måste jag ju prestera nånting ordentligt för att sporra andra SM-deltagare att också skriva av sig. Jag är naturligtvis oerhört, fantastiskt nöjd och glad med mitt SM som gick över all förväntan. Visst fanns det med i mina drömmar före tävlingarna att få vara med och göra upp om medaljerna. Visst hade jag veckorna innan gått igenom mentala "scenarion" där jag föreställde mig hur jag vann ett tillräckligt antal matcher turneringen igenom för att vara med och slåss i toppen. Men den kallhamrade pessimist som alltid slåss med optimisten inom mig hade varnat för självöverskattning och gång på gång påpekat för mig att det lika gärna kunde bli en 27:e plats igen med dåliga brickor och dåligt spel. Samtidigt hade optimisten replikerat att efter motbricksen på Gillet och inte alltför märklig utdelning på senaste tiden på Nisse så borde väl statistiken tala för mig på SM? Etc etc… Och faktiskt – jag blev en av de lyckosamma som hade brickorna med mig mer än mot, det är bara att erkänna. Jag fick en bra start och kunde surfa på en framgångsvåg. Samtidigt ledde ju den starten till att jag tidigt fick upp och buffas mot idel toppspelare. Jag mötte alla på topp 10 utom Lisa Blohm (fick därför aldrig användning för min bajenkeps på allvar :-) ), de tre andra på topp 4 dessutom 2 gånger var. Jag är överlag nöjd med mitt spel, även om ett par förluster sannolikt orsakades av mentala hjärnsläpp och förivringar. Men på det stora hela spelade jag avslappnat och med god mental fokus och utnyttjade de saker jag är bra på. Att jag hade en god tilldelning av honnörer som ofta gick ut för bra poäng får jag tacka scrabblegudarna för. Och Z blev kvar på hand i en enda match – och den vann jag ändå med 1 poäng. Jag bytte otroligt lite, hade bra balanserade brickställ mest hela tiden. Å andra sidan hade jag för tredje turneringen i rad dålig utdelning på blanka – slutresultatet blev 11 av 32 möjliga vilket jag betraktar som riktig uselt. Och jag såg många potentiella blankfria åttor utan att någon gång ha den saknade brickan fri på brädet. Så det känns inte som att min medalj är ett resultat av enbart ren flax och råflyt. Men visst är marginalerna små som jag redan sagt på annan plats. Till nästa år är mitt tips att minst en av dem som i år hamnade på övriga topp 10-platser kommer att knipa en medalj, kanske av ädlaste valör. Själv får jag väl ställa in mig på ett mellanår och sikta på 2006 för att uppfylla Lisas profetia :-) Med detta över till den matchrad som så småningom skulle föra upp mig på tredjeplatsen i årets SM i Scrabble. Henrik Jonés – James Reimdahl         408-309 Hade 0-2 på Jagularen innan, två riktiga skitmatcher för mitt vidkommande. Det här var dock James tävlingsdebut IRL vilket sannolikt gav mig ett visst mentalt övertag. Jag fick en jämn ström av poängbrickor som gav mig en dito jämn ström av dragpoäng. James fick tidigt båda blanka, men fastnade lite i rullningsfällan och fick dessutom slänga ett envist Z ett par gånger har jag för mig. En bättre taktik hade kanske varit att offra en av dem för att få ut Z:at, för när han till slut fick ut ett snyggt SLITAGE så låg han ändå nästan 100 poäng efter i protokollet. Sen tror jag han blev knep igen lite men blev sittande med en hemsk avslutningshand som fick mig att till slut ta en skön inledningsseger med nästan 100 poäng. Henrik Jonés – Greger Nässén         376-337 Greger hade en riktigt hemsk match mot mig på FEZ. Denna blev lite bättre, men jag fick en tidig blank och kunde ganska snabbt rulla på FRAkTIL som Greger dessutom synade och fick betala 10 poäng för. Sen spelade jag på att bevaka ledningen och inte ge Greger onödiga lägen. Alldeles i slutet la han ut PRASSLA (tror jag det var) med hakning LIV+S. Jag var inte säker på den, men det var nästan tomt i påsen och slut-A:et låg på position O13 vilket gjorde att jag kunde spela en PALT ner på röd för 33 poäng, ett drag jag visste skulle ge mig en säker seger. Så jag lät den – som det visade sig ogiltiga – hakningen vara och safade hem 2-0 mot den blivande rullningsmästaren (Stort grattis Greger!) Niclas Rolander – Henrik Jonés         219-358 Jag drar PUSARE? i öppningen och börjar redan glädja mig åt att kanske få stajla lite med en SURAPEL (lärd av Per Starbäck). Men ack, Niclas spelar HYSS och sabbar därmed både den och PULSERA (*HYSSA lät jag klokt nog bli att försöka med). Efter en del tänkande säger det plötsligt klick som det gör ibland och jag spelar oPERA(H)US. Jag är långt ifrån säker, men Niclas synar inte och det gjorde han rätt i för det är ett godkänt drag. Sen följde en för stackars Niclas vidkommande hemsk match där han med dåliga brickor måste nöja sig med 10-15 poäng per drag medan jag regelmässigt plockar 20-25 eller mer. Tror det var den här matchen som blev turneringens enda med två blanka för mig, men jag lyckades inte göra något vettigt av nr 2. Jag fick lite problem med brickorna i slutet, men då var ledningen så stor att jag inte behövde oroa mig. Matchens snyggaste drag vid sidan av rullningen stod Niclas för när han på mitt ÅJO la en DISTRÄ på röd som hakade SÅ, TJA, RO och gav nästan 50 poäng. Henrik Jonés – Peter Oljelund        412-301 Sista matchen för fredagen och jag hade redan fixat målet att ta tre segrar i inledningen vilket känns skönt. Det var tredje mötet mellan mig och Peter och det gick vägen för mig även denna gång. Som jag minns det var matchen jämn väldigt länge. Peter offrade sin blanka för nånstans runt 30 poäng. Jag drog min ganska sent med ont om lägen. Slängde C:t tror jag vid något tillfälle men fick upp det igen. Satt med ACIGRS? som inte såg särskilt lovande ut. Hade nästan bestämt för mig för att dumpa en CIGG för 13 poäng i hopp om att få bättre möjlighet i nästa drag när jag plötsligt tänker att jag skulle kunna offra den blanka på mitt tänkta hakningsställe för att spela GRACIl. Vi är trots allt i slutet av matchen och det skulle ge mig en ledning med runt 30 poäng. Ska just till att räkna ut exakt poäng när jag inser att det går att spela GRACIöS. Över 80 poäng och stor glädje för mig, men en kalldusch för Peter. Denne tog det som vanligt dock med stor fattning och vänlighet fast jag rullat bort hans segerdrömmar så många gånger nu. Nästa gång kanske istället Peter? ( Stefan Diös – Henrik Jonés         381-353 Första matchen dag 2 efter en sen hemkomst och inte alltför lång sömn. Härligt att gå ut med 4-0 som en av endast fyra spelare; ska det nu också bli 4-0 mot Stefan? Nej det blev det inte och det var sannerligen inte orättvist. Jag har dragit de bättre brickorna i våra tidigare möten – Gillet var en riktig grismatch för Stefans del – och att Stefan nu hade en aning bättre var bara som sig bör. Han spelade också taktiskt och skickligt och drygade ut sin ledning mer och mer. Ett FAKTIsKT från min sida kunde han inte hindra, men det hjälpte inte. Siffrorna ljuger lite, jag var aldrig i närheten av att rå på honom denna match och Stefan blev därmed en av blott två att stå obesegrad efter fem ronder. Ett par drag innan hade jag dock om inte Stefan stängt kunnat rulla över två röda med AKUSTISK. Min egen öppning hade öppnat mot en annan röd också så det fanns en liten chans att Stefan skulle ha spelat på den istället. Men ack, LUSSA krossade drömmen. Johan Rönnblom – Henrik Jonés        334-335 En av de mest nerviga matcherna för mitt vidkommande. Hade aldrig mött Johan tidigare, men hade respekt för att inte säga fruktan för hans erkänt goda taktiska sinnelag och ordkunskap. Dessutom insåg jag att 2 raka förluster skulle sätta mig i ett mentalt sämre läge och skapa tankar om att den fina inledningen nu skulle gå till spillo, etc etc.  Redan efter några drag åker mitt hjärta upp i halsgropen när Johan lägger ett OCKANDE på mitt utspelade B. ANDE-orden är visserligen oförutsägbara, men av nån anledning drar jag en parallell mellan uttrycket BUGANDE och BOCKANDE och "GÖRANDEn och LÅTANDEn" (som båda står). Är därför på vippen att släppa det, men besinnar mig i sista stund och synar. Det är med stor lättnad jag får se Johan plocka upp brickorna. Sen blir det en jämn och ganska stängd match med försiktigt spel från oss bägge. Fram till att jag med en liten ledning i ryggen och en blank på hand prövar rullningar två drag i rad som Johan synar bort: KORNSÄd och KÄRNOSt. Den första var väl OK men tvåan var en dum chansning som gör att Johan kommer i fatt. Några drag senare kommer rullning nr 4 – denna gång är det Johan som lägger AVSPELA. Den har jag dock ett ganska säkert minne av att den inte står och orddomaren bekräftar snart min misstanke. Sen får jag Z i slutet av matchen. Har visserligen kvar min blanka men inser att Johan aldrig kommer att ge mig ett läge – han har naturligtvis full koll på mina brickor. Satsar därför stenhårt på poängmaximering i de sista dragen ihopp om att min lilla ledning ändå ska räcka när Johan gått ut. Och under över alla under: Johan funderar över olika möjligheter och räknar, men det alternativet han väljer visar sig medföra att jag ändå tar hem spelet med en ynka poäng. Vi analyserade situationen efteråt och Johan ansåg sig ha hittat åtminstone en möjlighet som skulle givit honom segern.  Stor tur för mig att han inte såg den under pressen i slutspelet Henrik Jonés – Niklas Elmefjäll        359-354 Skulle jag för första gången lyckas rubba den store på en tävling? Jag räknade med att det skulle krävas minst en blank eller osannolikt med fyror och honnörer. Inget av dessa scenarios inträffar dock under matchen som dock är ganska jämn när vi börjar närma oss slutet. Jag misstänker att Elmis sitter med minst en blank även om jag fortfarande har hoppet kvar om att få en av dem till slutspelet. Med en liten ledning för Elmis hamnar jag så i ett läge där den enda poänggivande möjligheten är att göra ett chansdrag: GRIP/FOBI/TROP med GRIP upplagt mot 2xOrd och läge för ett upp till fyra tecken långt ord med A på näst sista positionen. 30 poäng för mig men alltså risk att Elmis kontrar tillbaka med minst lika mycket. Men här gör han enligt mig en taktisk felbedömning. Han sitter med båda blanka men egentligen ett enda rulläge. Offrar han den ena på att exempelvis spela MaR/GRIPa/BOM så får han 30 poäng och har med blank nr 2 ett tungt favoritskap för att med sin goda slutspelstaktik ta hem matchen även utan en rullning. Han väljer dock att spela ett mellandrag nån annanstans. Själv drar jag ett A på bytet och kan spela en MAD för 30 poäng till i nästa drag. Nu har jag plötsligt ledningen och Elmis måste rulla. I stressen och pressen missar han dock både sMaTTRA och MaTTeRA och försöker istället med oMRäTTA som jag synar bort. I nästa drag stänger jag och får samtidigt runt 30 poäng till med ett TJA. (Naturligtvis tur att få J:et och ett A till, men så är ju det här spelet). Jag öppnar visserligen mot röd, men med två blanka på hand är hans möjligheter att hitta en sexa som ger tillräckligt med poäng små. Så sker inte heller. Visserligen håller jag på att klanta bort segern genom ett hjärnsläpp där jag spelar ett N på en FARA i tro att det står FASA (hade bara konsonanter på mitt sista fulla ställ). Men med fem poängs marginal har jag för första gången dängt till en besviken Elmis på tävling och står nu på 6-1 inför lunchuppehållet. Vilken känsla! Gunnar Andersson – Henrik Jonés                358-424 Drar en blank nästan direkt och försöker mig på att spela SERAFIN. Ser hur Gunnar blir fundersam och liksom i minnet scannar av sina listor. Det tar nån minut, sen stoppar han klockan. Jag inser ung. samtidigt att jag inte heller kan minnas ordet och att jag antagligen rört ihop det med *SERAFIM. Ett par drag senare har jag ett STENRAS, men hur var det med det ordet egentligen? Tack och lov ringer varningsklockorna och får mig att spela mindre poänggivande och mer öppnande TRASSENT istället. Gunnar tänker några minuter och spelar sedan BOSNISKA (med en blank) över två oranga ! Som tur är kan jag plocka nästan 40 poäng med en AUKTION på röd över första T:et i TRASSENT. Sen är det jämnt ett tag tills jag börjar dra massa poängbrickor och kan spela ut dem  på mycket lukrativa ställen. Jag tror att Gunnar å andra sidan hade rullbrickor på slutet, men han hittade inget. En match där brickorna totalt sett gick klart i min favör. David Holmberg – Henrik Jonés        338-268 7-1 efter 8 ronder, långt över förväntan och efter att Elmis torskat två raka är matchen mellan mig och David ett rent toppmöte. Tyvärr blev det inget bra spel från min sida, medan David däremot spelade taktiskt och stängde när han ryckt åt sig en ganska tidig ledning. Fick en blank rätt tidigt och försökte på *AKTERHUS, ett ord som existerar fast bara ger 6 träffar på Google. Sen får jag hjärnsläpp när David trots allt öppnat för några åttor. Sitter med POSTERA men överväger inte ens att spela POSTERAD – trots att jag för bara några veckor sen hade en diskussion med nån annan spelare om bl.a. det ordet. Ursvagt. Svårare, men kanske något jag ändå borde ha hittat är att det finns en hakning till ESPARTO. David har nämligen spelat ORIG med G:et på 14:e raden några drag tidigare. Jag kan naturligtvis ORIGO, men det är en rätt knepig hakning att inse. Dessutom hade jag 7 bokstäver till STANDERT vid ett tillfälle vilket jag insåg men inte trodde att jag kunde spela. Var nämligen fixerad vid att jag måste börja på det T som hade 7 rutor nedanför sig. Men det låg ett E snett ovanför till höger, så STANDERT var fullt hakbar. Kanhända hade David ändå vunnit om jag rullat, men det kändes inte kul att ha spelat så dåligt. Henrik Jonés – Andre Ling        325-331 Hade revansch att utkräva på Sporten efter förra SM då jag förlorade på att jag räknade fel på hans brickor i slutet. Men därav blev intet. Andre rullade redan i tredje draget med båda blanka på fUNDERa och ryckte åt sig en rejäl ledning. Sen blev det trevande spel med låga dragpoäng från bägge. I mitt fall för att jag inte kunde bättre och i Andres fall delvis för att han smart försökte undvika att ge mig öppningar. Det såg kört ut, men så åt jag i alla fall in några poäng och fick sen ganska bra rullbrickor. Efter något mellandrag drar jag KNASTRA men Andre har stängt till överallt. Men så öppnar han plötsligt upp med en MÖ. Det finns inte tillräckligt med plats ovanför för att haka R och *MÖK är naturligtvis ingen idé att försöka med mot killen som pluggat in alla 3:or och 4:or. Men det är något bekant med kombinationen… RASKANT! Andre synar vilket kostar honom 10 poäng och plötsligt är det match igen. Tomt i påsen har det blivit också och Andre har fått X och Z medan jag har ganska bra brickor för utgång. Mitt A nr 2 ligger mot en röd och min gissning är att de allra flesta spelare hade dragit ut X:et där snabbt som sjutton. Men André är smartare än så. Han inser att jag då kan spela PANT/MÖRT på röd och håva in 32 poäng samt gå ut i nästa drag, så han lirar istället HÅ/ÅS/AH för 14 poäng. Jag tvingas nu stänga den röda med ett AS för ynka 6 poäng. Här uppstår nu en mycket intressant situation där båda spelarna egentligen gör fel, men jag allra mest. Andre har ingen chans att få ut sitt Z, men X:et kan han spela för 10 poäng på NIX. Vad han förbiser är att det ger mig en drömhakning så långt in i spelet: URAN/AX på liggande UR och 32 poäng. Mitt stora fel är att jag spelar den. Det finns nämligen inget Andre kan göra för att stoppa mig och jag borde istället ha funderat över mina två återstående brickor. Jag hade då förhoppningsvis sätt att det finns ett enda ställe – ett ER mitt inne i gröten på mittplan – där jag kan spela P:et. T:t har jag ett STÅ att lägga på. Andre kan inte göra något åt STÅ, men ER kan han ha placera ett N framför, vilket han också gör. Jag hade nästan 10 minuter kvar på klockan så det finns ingen tidsbrist att skylla på att jag inte spelade PER först. Jag drabbas bara av en glädjechock när jag ser URAN/AX och slutar tänka. Hade jag gjort rätt hade jag gått ut och gått förbi, trots att det länge såg hopplöst ut med runt 100 poängs försprång för Andre. Men det är bara att gratulera den som spelade partiet bäst och hoppas att jag undviker liknande dumma misstag i framtiden. Jag VET ju att jag inte ska bete mig på det här sättet… Håkan Andersson – Henrik Jonés        275-392 Det är med blandade känslor jag sätter mig ner vid bordet för lördagens sista match. Två raka förluster med dåligt slutspel har tärt på självförtroendet. Och Håkan – denne trevlige, sociale scrabblare – har inte varit nån önskemotståndare för mig på tävling. Har stor respekt för hans ordkunnande och taktiska sinnelag. Är jag på väg att spela bort mig själv från täten? Nej, det visar sig att Scrabblegudarna är på min sida mer än vad som är rättvist. I tredje draget rullar jag på TADLARE utan blank. Håkan däremot byter och byter, men får inte mycket.  Framför allt inte vokaler. Bara 11 stycken räknade vi ut efter matchen. Helt otroligt! Själv har jag överskott på dem och därmed lite svårt att spela också, men eftersom Håkan nästan inte kan lägga något vettigt håller jag min ledning. Och när jag gör dumheter som att spela REA bakom en blå så drar jag själv det sista U:et därefter… Det var skönt att vinna och gå med 8-3 i ryggen till sista dagens spel. Men inte är det särskilt kul att det ska ske till priset av en sån hemsk grismatch för motståndaren. Henrik Jonés – Victoria Gejrot        337-373 Dag 3 och 2 matcher kvar på Monraden. Victoria och jag är två av de spelare – totalt fyra har jag för mig – som står på åtta segrar bakom David och Elmis på nio. Vår respektive PJ-poäng är så bra att det känns som att den som vinner matchen sannolikt har ett mycket gott utgångsläge för att få spela finalspelet. Vi drar både besvärliga brickor i inledningen och spelar ett antal drag för löjligt låga poäng. Sen får jag lite bättre, men Victoria har dragit en blank och en sex, sju drag eller så in i matchen rullar hon snyggt ut en SPELDAG. Victoria har kommandot och jag försöker jaga. När jag får en blank är det inte många brickor kvar, men å andra sidan inget hopplöst läge. Om jag inte kan rulla finns det ett Y och ett Å kvar i påsen och kan jag dra dem kan det kanske gå vägen ändå. Jag drar Å:et och det finns möjlighet att offra den blanka för en dubbel/dubbel på röd och runt 35 poäng. Men av Victorias efterföljande drag drar jag – korrekt – slutsatsen att hon dragit Y:et och lägger upp för sig själv för en dubbel på 2xOrd. Då räcker inte de 35 poängen – mitt enda hopp är att lägga bort Å:et ensamt på den röda och hoppas att den öppning hon måste göra för att lägga sitt Y ska ge mig en rullning med den sista bricka jag drar ur påsen. Jag vet att den kan vara ett R eller K och i så fall har jag en IRAKISK. Det visar sig dock vara ett V. Victoria är dock så smart att det inte hade hjälpt. Hon avstår från några extrapoäng för att istället spela ut så att jag får färre hakningsmöjligheter. När jag nu i efterhand kollar ser jag dock att jag – om jag minns bokstäverna rätt – faktiskt hade kunnat rulla och vinna med lIVISKA/SYl. Den borde jag kanske ha hittat, men jag var stressad och skärrad och la därför på chans *InSKIVA* som hon naturligtvis synade bort. Det kändes ändå inte så illa eftersom jag kände att jag förlorat en match med ganska jämna bokstäver mot en bättre spelare som jag dessutom väl unnade en riktig framgång i paritet med hennes stora förmåga. Henrik Jonés – Mårten Björkman        405-286 Efter förlusten var nu mina chanser till final rätt små. Jag förstod att det skulle krävas dels en rejäl seger mot Mårten och dels att Victoria förlorade. Det kändes rätt osannolikt att bägge skulle inträffa. Men i min egen match var gudarna återigen på min sida. Visserligen rullade Mårten en SPARARE i tredje eller fjärde draget. Men jag kunde direkt kontra med en mEKANIS(T) och återta kommandot. Mårten fick byta direkt efter sin rullning medan jag fick ett Ö och kunde ta min egen öppning mot röd med M:et dubbelt och få nästan 40 poäng. Ett par drag senare spelar jag två bokstäver och får upp X och Y ur påsen! Först ser läget inte särksilt lovande ut och jag funderar på att offra X:et för runt 20 poäng för att inte tappa tempo.  Men så ser jag en av "pluggfyrorna", växten YXNE, och inser att jag kan lägga den på röd genom att haka Y:et på sista S:et i Mårtens BOSS. 59 poäng… Detta säger eg. allt om matchen. Mårten fick visserligen också en blank. Som sista bricka ur påsen… Lika orättvisa förutsättningar som i matchen mot Håkan nästan. Att jag som brukar tänka mellan 25 och 30 minuter hade en matchklocka som stod på 12 när vi var färdiga säger allt om vilken autostrada det var för mig… Efter Mårten-matchen var jag glad, men när jag gick in och tittade till matchen mellan Victoria och Lisa sjönk modet igen. Lisa hade en liten ledning och en blank, men skitbrickor i övrigt. Victorias ställ såg bra ut och eftersom Lisa skulle tvingas offra den blanka för att få ut Z:at för blott 13-14 poäng såg det mörkt ut. På något underligt vis kändes det ändå bra. Victoria kändes som sagt som en värdig finalist och jag hade ändå gjort ett SM väl i linje med mina vildaste förhoppningar. Rätt skönt att på spela om plats 5-8 och slippa den stora nervpressen. Men på något underligt vis som varken jag eller någon annan av de många åskådarna förstod så lyckades Lisa planera in en perfekt utgång med sina skitbrickor som överraskade alla inklusive Victoria tror jag. Lisa vann med några poäng och det blev en nervös väntan för mig på om PJ-poängen skulle räcka eller inte. Vågade inte fullt ut tro på Nils B som försäkrade mig att det skulle de. Vilken känsla att få beskedet att jag var i final som fjärde och sista man! Samtidigt var det lite konstigt efter den bergochdalbana som eg. hela söndagen bestått av, där jag kastats mellan hopp och resignation flera gånger. På något darriga ben gick jag iväg för att äta en snabb kinabuffé före de avslutande tre ronderna. Niklas Elmefjäll – Henrik Jonés        433-322 Tja, nån gång måste den ju komma – matchen där jag inte ens med uppbådande av alla krafter skulle ha nån chans. Om Elmis plockar båda blanka (för tredje matchen i rad i turneringar oss emellan (), alla honnörer utom Z och mycket annat bra också så är jag naturligtvis rökt. Den här gången gjorde han heller inga taktiska misstag, utan offrade sin ena blanking för att få ut C:et för runt 30 poäng och inte tappa mark. Några drag senare kom en KRUSTAD. Jag fick hyfsade rullbrickor mot slutet, men det hade inte hjälpt ändå om jag fått ut nåt. Därmed var eventuella drömmar om ett SM-guld släckta och jag fick nu istället koncentrera mig på att försöka spela hem en medalj. Och naturligtvis måste jag vara nöjd med att spela 1-1 med Elmis i SM, särskilt som han inte tog stryk av någon annan än fenomenet David. Stefan Diös – Henrik Jonés        345-363 Ville jag ha nån medalj med mig hem så var jag förmodligen tvungen att slå Diös i vår returmatch. Och match blev det, men med en udda matchbild. På de åtta första dragen totalt spelade jag ut 4 honnörer för bra poäng medan Stefan rullade med båda blanka och jämnade ut. Sen spelade jag strax det kvarvarande Z:at för säkerhets skull. Sen följde vi upp med att växelvis dra ut fyrorna så att när vi närmade oss slutspelet fanns P:na kvar som enda poängbrickor. Diös hade kopplat ett lite grepp och mina brickor var inte överdrivet bra. Men så med nästan tom påsen spelar han till min förvåning draget GIP/ID/*PUT. Tydligen har han problem med ett par av treorna som han blandar ihop. Jag synar naturligtvis bort den och lägger själv en HIT där istället. I nästa drag spelar Stefan det PIN för egentligen ung. samma poäng som han borde ha spelat i draget innan. Men jag har dragit det sista P:et ur påsen och PEDAL/AH/HIT ger mig 26 mycket viktiga poäng och blott en SEG kvar medan Stefan sitter med 7 brickor. Här hade han lite olika alternativ och kunde ha stängt min möjlighet att gå ut på ett drag. Det hade förmodligen inte räckt till vinst ändå, men nu la han upp så att jag hade två ställen att välja på t.o.m, kanske lite av uppgivenhet. Mycket skön och lite överraskande seger. Stefan var som vanligt stor i nederlagets stund, särskilt med tanke på hur retligt det måste ha känts att åka dit på en ogiltig trea. David Holmberg – Henrik Jonés        322-371 Ganska intrikata förutsättningar inför min sista match. Jag kan inte bli bättre än trea efter Davids två segrar. Elmis är beroende av att jag kan slå David om han vill bli guldmedaljör. Vinner Diös och jag förlorar glider bronset mig ur händerna. Så det gäller att kämpa hårt. Och jag vill sååå gärna slå David, något jag faktiskt aldrig lyckats med på Nisse heller. Matchen blir jämn. Jag får bra rullbrickor i början, sitter bl.a. med ECITERA. Men detta var inte rullningarnas turnering för mig så nåt R låg inte och skräpade på banan… David spelar som vanligt fantasifullt men jag håller jämna steg och tar t.o.m. en ledning tack vare lite fler honnörer. En bit in i matchen gissar jag att David måste sitta med minst en blank och börjar försöka stänga så gott det går. Men uppe till vänster ligger en TAS som jag inte kan hantera på något bra sätt. Och till slut kommer en SORTERA med två blanka och David är förbi med runt 35 poäng.  Men varför ser han inte glad ut efter att ha fiskat upp 7 nya bokstäver (6 återstår)? Svaret är att han dragit FDDDZ och två konsonanter till (en enda vokal var kvar i påsen). Det finns inga fria E:n och David med sin stora spelförståelse inser att matchen antagligen är förlorad. När jag lägger VRESIG på röd med hakning på hans rulle så synar han, han har ju inte mycket val. Men ordet står naturligtvis och kanhända är mitt sista kompletta ställe i SM – ORDSKAV – en beskrivning på hur han måste känna sig. David kan bara dumpa ut ett par konsonanter medan jag i nästa drag spelar ett SKROV på 2xOrd vilket lämnar mig med minst 2 stället att lägga ut mitt A och D i nästa drag. Snacka om att stupa på sista meterna i upploppet för stackars David. Men en annan kille gav till ett lyckovrål när han förstod utgången i vår match. Och själv var jag naturligtvis oerhört nöjd över att äntligen ha rubbat David. Sen var det bara en rätt stillsam men tydlig glädje över denna min största framgång vid brädet hittills. Och känslan att få gå fram och hämta den lilla medaljen till stora och värmande applåder. Wow! Stort tack slutligen till arrangörerna och alla trevliga medspelare som bidrog till att göra dessa dagar till ett härligt minne.