Björn skrev ett mycket intressant inlägg om ett lika intressant ämne som
Lisa tog upp:
<<<<<<<<<<Jag tror överlag att många i scrabblesverige håller för länge på
blanka brickor (se mitt referat av matchen mot Erika Jonés som ett exempel,
där jag "tvingas" offra den blanka i ett dåligt läge och därigenom vinner).
Men det är ju så roligt att rulla att man inte kan låta bli!
Rullningsfällan, rullningsfällan! De senaste åren har jag avsiktligt dragit
ner på mina rullningsförsök efter att ha tumlat ner i denna avgrundsdjupa
fälla alltför ofta och plågsamt. Någon förvånades över att jag "bara"
rullade fem gånger på SM, men det känns nästan som min normala nivå tycker
jag. Nja, kanske något under, men inget allvarligt.
Naturligtvis beror det på läget. Ibland kan man lägga hyfsade poäng och
ändå behålla ett antal rullvänliga brickor, men för det mesta försöker jag
numera undvika att mjölka för många en- eller nollsiffriga poängdrag i
väntan på något som kanske aldrig kommer. Ett vanligt undantag är om jag
drar en blank mycket tidigt medan brädet fortfarande är öppet. Då vet jag
att chansen är stor till en snabb rullning om det inte kommer riktigt
dassiga brickor ur påsen. Men det får inte kosta för mycket!
Hm, jag noterar också att mina framgångar har minskat de senaste åren. Det
kan väl inte bero på denna strategiska förändring?! Nej, jag ser att min
snittpoäng fortfarande hör till de högre, så det måste vara precis samma
sak som det ser ut att vara: motståndet har blivit bättre. Och skam vore
det väl annars! Jag håller med Per. Skönt att man vann SM medan man hade
chansen!
S Diös