Vokalpokalen 1999 - arrangemanget

[Stefan Diös]

Vokalpokalen i Malmö samlade detta år 15 deltagare, varav två debutanter. 15
var det maximala startantalet jag hade satt upp för att inte flytta
tävlingen till en annan lokal - 1996 var vi lika många starter, och då minns
jag att det var trångt men genomförbart. Men medan tävlingen fortskred
ångrade jag detta beslut. 1996 hade jag ett annat, större salongsbord (och
möjligen också ett annat köksbord), och det visade sig när tävlingen kom
igång att utrymmet per spelare blev mindre än jag först hade trott. Man satt
trångt och hade svårt att få plats med protokoll och drickaflaskor, och vad
värre är inträffade flera incidenter med påsar och klockor som förväxlades
eller välte eller föll i golvet. I den sista ronden, när alla var som
tröttast, blev till och med ett par partier drabbade av felaktiga påsplock
på ett sätt som inte gick att reparera och som kanske kan ha påverkat
matchresultat och placeringar. Illa - riktigt illa!

Sånt kan förstås alltid hända, men i det här fallet går det helt klart inte
att skylla på spelarna. Jag ser det som en direkt följd av ett bristfälligt
arrangemang, som inte medgav större utrymme vid borden. Nu är det så god
stämning bland våra Scrabble-spelare att alla tog svårigheterna med jämnmod.
Jag hörde aldrig några allvarliga klagomål från någon, men som arrangör är
jag ändå mycket missnöjd. Hur trevligt det än är att kunna spela tävlingar i
hemmiljö, måste jag nog anse att detta var den sista Vokalpokalen som
avgjordes i min bostad. I fortsättningen ska jag försöka hitta andra, mer
lämpade lokaler. (Ändå hade vi tur den här gången. Det visade sig i
efterhand att min planerade reservlokal för höga deltagarantal inte var
tillgänglig trots allt, så vi fick nog, med alla dess brister, en så bra
tävling vi kunde förvänta oss.)

En annan, mindre missräkning var att pauserna mellan ronderna blev längre än
förväntat. Lyckligtvis var det så mycket luft i programmet att vi ändå kunde
avsluta tävlandet före utsatt tid båda dagarna, men jag hade nog trott att
det skulle gå fortare än det faktiskt gjorde. Det kan också ha att göra med
den stora mängden människor på ett relativt begränsat utrymme, och jag vill
betona att alla deltagare var mycket samarbetsvilliga och medgörliga när det
gällde att planera lunchraster, optimera spelordningar, fördela
domarinsatser och så vidare. Det är ett härligt gäng vi har!

Så till själva tävlingsformen. Vokalpokalen spelas traditionellt enligt
något system med gruppspel, hittills oftast i två stadier. När vi senast var
15 spelare delade vi in oss i två grupper om 8 (inklusive en vakant plats),
med två och två vidare till utslagsspel om placeringar i nästa stadium;
alltså motsvarande semifinaler och finaler. Den här gången prövade vi något
nytt, mest för att sedan kunna jämföra vilket som passade bäst: fyra grupper
om 4 spelare (fortfarande inklusive den vakanta platsen) där två går vidare
"uppåt" och två "neråt" till fortsatta 4-grupper i sammanlagt tre stadier,
tills alla placeringar är fördelade. Båda spelsystemen ger sammanlagt 9 ronder.

Det finns förstås både för- och nackdelar med alla spelsystem. En nackdel
med 4-grupper är att hälften av deltagarna redan efter tre ronder är helt
avskurna från placeringar på den övre halvan och i det här fallet kan komma
nia som bäst. Dessutom gör mindre grupper att enstaka missöden, särskilt i
ett spel med turmoment som vårt, slår hårdare och blir svårare att reparera;
samt att grupperna med vakant plats bara får tre deltagare och därmed blir
tråkigare. Man kan säga att systemet med 4-grupper blir mer slumpartat i
början av tävlingen, medan det andra systemet, särskilt när det är ren
utslagning i andra stadiet, blir mer slumpartat i slutet. Vad som är bäst
eller sämst av det är förstås svårt att säga.

Till fördelarna hör att en 4-grupp oftast är "levande" ända in till sista
ronden. Med undantag av när två spelare vinner sina två första matcher,
finns det i princip alltid ett teoretiskt scenario för alla fyra spelarna
att hamna både på övre och nedre halvan, varför alla matcher har betydelse
och alla alltid måste kämpa inte bara för ratingpoäng utan också för
placeringen. Man kan också säga att systemet med tre stadier gör det
"lättare" att ta sig vidare varje gång. I stället för att tvingas komma
bland de två bästa av åtta, så räcker det med att komma tvåa av fyra för att
hålla sig levande. För den som får en dålig start kan det också kännas skönt
att snabbare få börja om från början i en helt ny grupp där alla har noll
poäng. Med fler grupper blir det fler "tävlingar i tävlingen"... att få
vinna en grupp är alltid en triumf, även om det bara berättigar till 13:e
plats totalt.

Slutligen medför detta 4-gruppssystem att alla får möta minst en motståndare
två gånger, och i vårt fall får dessutom ungefär hälften av spelarna möta
ännu en motståndare dubbelt. Många ser detta som en nackdel, och när två
spelare får dubbla frironder, vilket inträffade här, är det förstås
oturligt. Å andra sidan finns det bra argument för att skala bort "onödiga"
matcher från programmet (samma tanke som med en Monradtävling). Här får man
efter första gruppen hela tiden möta spelare som har presterat liknande
resultat som man själv. Om det bevisligen är väldigt stor skillnad i
spelstyrka mellan toppen och botten av en tävling, är ju frågan om det är
mest meningsfullt att få möta en ny motståndare där utgången redan är nästan
given, eller att få spela mot ungefär jämbördigt motstånd. De senare ger i
teorin en intressantare och mer betydelsefull match även om man skulle råka
ha mött samma spelare dagen innan. (I det system vi använde 1996 är man
garanterad åtta olika motståndare på nio ronder med 50 % chans till att den
nionde också är ny. Här har man alltså sju garanterat olika motståndare, en
garanterat upprepad och 50 % chans att få den nionde upprepad - hela tiden
inklusive frironder.)

Jag tror att de flesta tyckte det var spännande att få pröva något nytt. Sen
är ju frågan vilket av dessa spelsystem som i stort sett funkar bäst för
gruppspel med 15-16 deltagare. Själv är jag inte alls säker, och jag är
tacksam för fler av era åsikter. (Om man har tid för tio ronder kan man
förstås som Johan föreslog spela två 8-grupper med vidare 4-grupper i
stället för semifinaler och final. Man kan också skala bort en rond genom
att låta spelarna ta med sig alla inbördes resultat från den gamla gruppen
till den nya i stället för att låta samma människor mötas igen, men det
tycker jag personligen är en oönskad nödlösning.)


Så några ord om seedningen, som ju har tagits upp till en välbehövlig
diskussion. Jag hade tänkt spara mina åsikter till ett särskilt inlägg, men
det är lika bra jag tar det nu när jag ändå pratar om tävlingsstrukturer.
Anders skrev så här om årets Vokalpokal:

> Dock blev jag mycket
>förvånad när det visade sig att endast fyra stycken
>spelare blev seedade vid lottningen av grupper. Om man
>först lottar de fyra först seedade i fyra grupper,
>sedan seedar och lottar in de fyra nästföljande
>spelarna och sedan lottar in resterande spelare fritt
>i grupperna, blir det bättre.

Denna idé har ett stort värde. Jag har själv ofta anfört att man gärna kan
seeda lika många spelare i varje grupp, som ska gå vidare ur gruppen till
fortsatt spel om de högsta placeringarna. Men då vill jag raskt tillägga att
detta gäller mindre turneringar. Att seeda för många spelare i en riktigt
stor turnering, exempelvis med 32 grupper, blir bara löjligt även om det lär
dröja länge innan detta problem gäller oss. Då är ju frågan var gränsen går
mellan "större" och "mindre" tävlingar. Jag kan tycka att denna struktur med
16 spelare ligger rätt bra mitt emellan. Med andra ord skulle jag säkert
acceptera om en tävlingsledare beslöt att seeda åtta spelare i en tävling
som denna - om det är fyra grupper, annars inte! Men jag skulle
uppenbarligen själv föredra att bara seeda fyra, alltså en i varje grupp,
vilket jag också gjorde.

Varför? För att jag inte vill seeda halva fältet. Jag tycker att en viss
seedning i en elittävling alltid är nödvändig, för om de allra bästa får slå
ut varann direkt kan slutresultatet bli alldeles för snedvridet. Men
samtidigt tycker jag inte om att "förutbestämma" för mycket av resultatet.
Ett visst mått av tur eller otur i lottningen får gärna vara en del av
tävlingsmomentet, om än inte det mest avgörande. Ju mindre man seedar, desto
större chans får en på papperet sämre spelare att få en högre placering än
vanligt genom gynnsam lottning och bra dagsform. Det tycker jag är en viktig
poäng för att uppmuntra vårt så viktiga "fotfolk". Återigen kan man säga att
den struktur vi valde påminner om en Monradtävling så till vida att toppen
och botten kan anses någorlunda rättvis, medan mittenplaceringarna faller ut
lite mer slumpartat beroende på lottningsprocedurer. Så tyckte jag att det i
stort sett blev också. Alla vet ju att det är omöjligt att få en
fullständigt "rättvis" tävling med mindre än att man spelar alla mot alla.

Generellt tycker jag också att ju högre status en tävling har, desto
viktigare är det att få en så rättvis prislista som möjligt. Man bör därför
alltid sträva efter att seeda fler spelare i en mästerskapstävling än vad
man kanske skulle ha gjort i en annan liknande turnering. Kanske har
Vokalpokalen, vår näst största tävling efter SM, en så hög status att man
(alltså jag) borde ha tänkt på det.

I just det här fallet slog sedan också lottningen på det allra elakaste
viset. I förhandssnacket hade vi spekulerat i vad som skulle hända om alla
de tre högst rankade av de oseedade spelarna skulle hamna i samma grupp -
och så blev det verkligen också! Faktum är att ettan och tvåan i hela
tävlingen båda kom oseedade ur denna björngrupp, medan två högt rankade
spelare fick slåss på nedre halvan. Så hade det inte automatiskt blivit med
ett annat seedningssystem, men frågan är återigen vilket som är bättre eller
sämre? Det föll seedade spelare ur andra grupper också, åtminstone en, och
för närvarande har vi ett mellanskikt som är så jämnt att alla i princip kan
slå alla.

Och kanske talar också detta förhållande, alltså det relativa styrkeläge som
vi just nu har i de flesta av våra turneringar, tillsammans med det faktum
att vi spelar med ett ganska stort turmoment, för Anders idé att vi borde ha
seedat åtta spelare åtminstone i denna tävling, även om jag inte vill göra
det generellt i samma situation? Jag vet inte. Återigen uppmanar jag alla
att inkomma med synpunkter. Det behöver vi inför fortsatta liknande lägen.

I nästa, förhoppningsvis mer intressanta, inlägg ska jag berätta litet om
hur själva spelet föll ut under Vokalpokalen.



S Diös