Engelskt scrabble

[Per Starbäck]

Jag skrev:
> Men tänk om vi spelade med böjningar också! Då skulle antalet godkända
> ord ökas dramatiskt!

och Stefan svarade:
> Ja, men inte svårigheten på orden! Det är ju en stor skillnad i
> praktiskt spel. Inga nya "omöjliga" ord skulle tillkomma och det
> skulle fortfarande vara praktiskt taget lika "lätt" att lära sig
> ordbasen.

Javisst. Jag tänkte på två saker samtidigt och blev därför lite
grötig. Det vill säga inte bara på svåra-ord-faktorn utan också på
att det svenska spelet på detta sätt utan en ny ordlista med lika
konstiga ord skulle kunna få en karaktär som mer skulle likna det
engelska (med öppnare spel, mer rullningar, osv.).

Johan R. skrev:

> Nu blir jag genast mycket mindre imponerad. Bara sisådär två gånger fler
> ord? Jag hade väntat mig kanske fem gånger fler, eller så.

Jag tycker också att det är förvånande att inte skillnaden är större.
Och för längre ord tror jag siffrorna är rätt annorlunda, på grund av
våra fina långa sammansättningar. Nånstans hittade jag en siffra på
att dom på engelska har ~3178 (USA) eller ~3614 (UK) ord på femton
bokstäver. Vi har 4081! Fast det spelar förstås just ingen roll...

Dessutom: Även om det bara är runt två gånger fler ord på 2..9 är det
närmare tre gånger så många sjuor och åttor, så för rullningar är
skillnaden större.

> På svenska skulle det ju bli helt bisarrt; al, alar, alen, alarna..
> få, fick, fått, fådd.. ny, nyare, nyast, nytt, nya..

Det skulle förstås kräva ett hästjobb att gå igenom alla ord och
slå fast ifall "fådd" ska vara godkänt, osv. (Eftersom SAOL tyvärr
inte ger den information man behöver.) Men förutom den "lilla detaljen"
så tror jag att vi skulle få ett bättre och roligare spel på det
viset. (Men mindre i överensstämmande med de grundregler som följer med
spelet, och ett som vi inte är vana vid.) Innan vi började spela
Scrabble som tävlingsspel spelade jag och Erik med böjningar ibland.
(Vi spelade då utan -s, dvs. utan genitiv och passiv.)

> Hur funkar det med genitivändelser på engelska förresten?

Inte, för ord med apostrof är inte godkända. (Men S är ju oerhört bra
ändå, med plural för substantiv och presens för verb.)

> Frågan är ju då hur det kan komma sig att vi har så pass många ord, och ändå
> är de inte i närheten så konstiga som de engelska, trots att engelskan ju
> har erkänt stor vokabulär? Är det kanske i själva verket så att det finns
> en massa konstiga ord i SAOL, men vi är inte galna nog att lära oss dem i
> samma vansinniga omfattning som engelsmännen?

Nä, då skulle vi ha märkt av sånt när vi har använt datorer för att
plocka fram mest poänggivande drag i olika situationer eller andra
listor med ord som uppfyller vissa kriterier.

Jag tror att ett stort skäl istället är alla våra sammansatta ord.
Även om SAOL bara ger små smakprov på sammansättningar så är det ändå
en stor del av de godkända orden, och en mycket stor del av dessa
uttrycks istället som lösa sammansättningar på engelska.