Intressant diskussion.
För min egen del har jag mest stött på ordet i korsord och då stavas det
oftast med -o, är nog min erfarenhet. Kanske föga förvånande eftersom de
flesta korsordskonstruktörer har SAOL som ett av sina främsta rättesnören.
Så vad har jag då att tillföra? Ja, kanske uppslaget i Bra Böckers Lexikons
80-talsutgåva. Där står det
aino, även ainu
utan vidare förklaring av etymologi eller värderingar. AINO som
normalstavning alltså. Förmodligen får vi acceptera att ordet kan stavas på
två sätt i svenskan, och att de värderingar som en gång kan ha legat bakom
enligt Mias forskning numera är förglömda. PÅ gott eller ont.
I Nationalencyklopedins ordbok står ordet inte med alls. Den tycker jag
annars om att förlita mig till, eller åtminstone jämföra med.
S Diös